Varför skolval? Intervju #5

Kan du berätta lite om din roll och hur du jobbar med ungdomar?  

- Jag jobbar som metodutvecklare på Youth 30 movement och vi är en organisation som arbetar med att stärka ungdomars plats i demokratin. Så vi jobbar med nationell påverkan och försöker driva igenom systemförändringar på nationell nivå. Min roll har stor fokus på att peppa och stärka ungdomar och att skapa forum där ungdomar och beslutsfattare möts. Vi gör allting på ungdomars premisser så vi går ofta in som ett tomt blad och möter ungdomar på deras egna arenor jobbar, till exempel fritidsgårdar som en arena att möta ungdomar på, där vi då frågar dem vilka hinder de möter och vad de önskar för att få mer inflytande och sedan så försöker vi då skapa lösningar kring detta och skapar rum och platser där ungdomar sätter agendan och beslutsfattare och tjänstemän möter ungdomarna. 

- Vi som organisation har alltid särskilt fokus på ungdomar som av olika anledningar står längre från ett inflytande, till exempel gymnasieskolor så jobbar vi mycket mot socioekonomiskt utsatta områden och försöker inte bara nå de ungdomar som idag har inflytande till ungdomsråd utan att försöka ta oss ut och mäta ungdomar runt om i samhället. 

På vilket sätt jobbar ni med särskolor? 

- Det är ju väldigt viktigt för oss att vi får med så mycket perspektiv som möjligt så vi försöker väldigt aktivt jobba mot särskolor. Vi kan ju se att de här ungdomarna inte är representerade på samma sätt som många andra ungdomar och därför jobbar vi aktivt med det.  Vi har ett projekt tillsammans med Helsingborgs stad där vi då haft olika testbäddar under ett års tid i Helsingborg och då hade vi jobbat väldigt mycket emot just gymnasiesärskolan när det kommer till politikerträffar. Så vi träffade olika ungdomsgrupper och frågade då som ett blankt papper vad de vill göra och vilka behov de har. När vi då träffade ungdomarna i gymnasiesärskola för första gången så var det väldigt tydligt att det fanns ingen insyn från politikertjänstemän. De hade aldrig träffat en politiker och hade också en känsla av att ingen brydde sig om dem. De kände sig väldigt isolerade, ingen visste vad de gör och då bestämde vi att vi skulle anordna vad vi kallar en politikerträff. Och då gick referensgruppen tillbaka till sina klasser som frågade sina klasskamrater vad de vill veta och fråga om. Sedan bjöd vi in olika politiker och tjänstemän till skolan. Det spred sig lite och de andra ungdomarna tyckte också väldigt spännande att höra politikertjänstmän. Därför valde vi att göra det igen för några veckor sedan där vi bjöd in då alla elever. De hade förberett jättemycket frågor. Vi hade representanter från alla partier förutom två partier som inte dök upp. Det var ett panelsamtal där partierna fick svara på frågor med fokus på inför just valet. Eftersom många av de här ungdomarna ska få rösta för första gången så hade vi en demokratisamordnare från kommunen som var där med bildstöd och förklarade processen med varför man ska rösta och hur det går till. De hade även med sig testvalurnor så att ungdomarna fick testa rösta. Det var väldigt uppskattat.  

Vad är syftet med politikerträffar?  

- Politikerträffar är något vi vill få in i skolansstrukturer. Det ska ske varje halvår på särskolor för ungdomarnas skull men också för politikernas och skolpersonals skull som uppdelade ungdomars bild med att det är ingen som ser och hör dem. Och eftersom vi jobbar med en organisation i projekt där vi går in i kommunen, så vi jobbar ju aldrig med målet att vi ska vara kvar och vara drivande i det vi startar upp, utan vi utbildar och coachar befintliga personer i kommunen och hjälper till att forma om och utveckla strukturer som redan finns. Så att vårt projekt med Helsingborgs stad slutar snart, men vi hoppas att det har kommit in många verksamheter så att kommunen själva kan ta över och driva det.  

Kan du berätta lite mer om er strategi i era projektarbeten med andra aktörer?  

- Vi jobbar alltid med målet att det är ett projekt som har start och slut, när det är slut så är det slut. Så därför jobbar vi alltid tillsammans med aktörerna som kommuner och regioner och det är väldigt viktigt för oss när vi går in i ett samarbete och träffar dem att det är de som har ägandeskapet i slutändan. För vi vill inte äga vidare projektet utan vi vill sprida, lära upp och hjälpa dem att ha ägandeskapet i det. Därför är det viktigt att vi har med rätt personer från början, till exempel politikersträffen på särskolan så har vi haft med oss rektorn från första dag. Vi har hjälpt henne att få ihop projektet och belysa det, men i slutändan är det ändå hon som har ägt det.  

- Våra projekt är väldigt olika, men vi finns ju alltid kvar som peppande röster i bakgrunden.   

Kan man använda denna metod med andra ungdomsgrupper och i så fall vad är det man behöver tänka på för att lyckas?

 - Vi jobbar ju mer eller mindre väldigt likt med alla grupper vi jobbar mot. Vi träffar ungdomar på deras egna arenor och frågar vilka behov de har och vilken förändring de vill se. Det gör vi med en rad olika grupper, allt från att vi går ut till fritidsgårdar, skolklasser eller fotbollslag så metoden funkar verkligen överallt. 

- Det viktiga är att vi jobbar mycket med att träffa ungdomar på deras egna arenor för det är ett jättebra sätt att sänka trösklarna, att vi är i ett rum där de är bekväma i och gärna med oss några ledare, till exempel en lärare och fotbollstränare.  

- Vi är också väldigt fokuserade när vi möter ungdomar på att det ska vara roligt att engagera sig och att engagemang kan se ut på alltså miljontals olika sätt. Att utmana ungdomar att börja reflektera och ta ställning.  

- På samma sätt är det jätteviktigt att jobba med vuxenvärlden. För mycket handlar om bemötandet om återkopplingen. Många ungdomar har kanske haft ett sommarjobb där man får tycka till och tänka. Det finns jättemånga kommuner där unga får göra undersökningar, mållösa arbete eller har försökt skicka in en förändring man vill ha, men aldrig få någon respons. Alla ungdomar vi möter tycker att man aldrig får återkoppling och jag upplever också att många beslutsfattare tjänstemän vi möter säger att de har väldigt problem med hur man kommunicerar till ungdomar. Avståndet mellan politiska beslutsfattare, tjänstemän och ungdomar är väldigt stort på många platser och också av olika anledningar. Det finns mycket vilja hos vuxenvärlden och beslutsfattare att involvera ungdomar, men vi upplever att många är rädda och drar sig för att man inte vet vad kan hända om de går ut och frågar ungdomarna om vad de vill ha. Det finns en rädsla att det ska komma helt orimliga önskemål som man inte kan leva upp till.