Svar till DN:s ledare 18 maj 2017

Unga och det civila samhället

Idag finns det många unga som inte känner sig delaktiga i samhället. De känner inte att de kan ta sig in på arbetsmarknaden eller att de kan påverka i den demokratiska processen. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har i uppdrag av regeringen att se på hur ungas levnadsvillkor är. Vi tittar bland annat på hur de upplever sitt hälsotillstånd, om de är utsatta för våld i sitt närområde, hur länge de bor hemma och hur etableringen på arbetsmarknaden ser ut.

I vår senaste rapport om unga Ung idag 2017 ser vi att det finns en grupp unga som mår sämre och som står längre från arbetsmarknaden. Dessa unga är ofta boende i socioekonomiskt utsatta områden. Där skyddsnätet är mer grovmaskigt än i mer välbärgade områden. Men i dessa områden finns oftast ett aktivt civilsamhälle, som gör det som det offentliga Sverige inte vill, kan eller helt enkelt har slutat med att göra. Vardagen för dessa ideella aktörer skiljer sig markant från de villkor civilsamhället har i områden som inte är socioekonomiskt utsatta. Detta kan vi se i vår årliga studie kring villkoren för det civila samhället, ännu ett av våra uppdrag från regeringen.

Mer än bara bidrag

MUCF ansvarar för statliga bidrag till civilsamhället. Men vi arbetar även med att sammanställa kunskap om ungas livsvillkor och civilsamhällets villkor. Vi genomför utbildningar för att öka ungas inflytande i den lokala demokratin, vi arbetar med att öka kunskapen hos skolpersonal kring hur de kan jobba mer förebyggande så att unga HBTQ-personer ska må bra och känna sig inkluderade i skolan. Vi tar fram statistik kring hur övergången från skola till arbetsliv ser ut för unga och vilka faktorer som påverkar att man inte når en snabb etablering på arbetsmarknaden. Mycket av vår kunskap ligger till grund för beslut och förslag gällande ungdomspolitiken i Sverige. Ovan nämnda är endast några av alla de uppdrag som myndigheter arbetar med. Vid sidan om att vi fördelar bidrag till över 500 organisationer varje år.

Det är utifrån denna helhetsbild som vi anser att en artikelserie som påstås granska vår verksamhet de facto inte gjort det. Texterna handlar endast om ett fåtal av de bidragsbeslut som vi har handlagt under de senaste åren. De granskar inte hur vi arbetar med ungdomars villkor, hur vi arbetar med våldsförebyggande arbete, hur vi arbetar med att öka den lokala samverkan mellan civilsamhället och det offentliga. För att nämna en liten del av det som texterna inte granskat.

Att endast titta på en del av verksamheten gör inte att man kan säga sig ha genomfört en granskning.

Därmed inte sagt att vi inte tar allvarligt på de uppgifter som framkommit. Vi har vidtagit åtgärder och krävt tillbaka medel och stoppat projekt på uppgifter som framkommit via nyhetsartiklar. Likväl som vi genomför uppföljningar och utredningar baserat på nyhetsartiklar gör vi det även utifrån mail och samtal som kommer in till myndigheten. Det är inte konstigt att man kan få en bild av att vi endast agerar på det som framkommer i media, om man inhämtar sina nyheter därifrån. Vi kommunicerar inte alla de utredningar vi gör.

Så arbetar vi

Under 2016 fick vi 1209 ansökningar och gjorde 519 avslag. Det är således väldigt många ansökningar som inte går igenom och blir beviljade bidrag. 

Vi arbetar ständigt med att förbättra våra rutiner kring bidragshanteringen, för att minimera risken att bidrag hamnar hos organisationer vars verksamhet inte stärker det demokratiska samhället. Myndigheten har fattat många beslut, några av dem kunde vi gjort annorlunda. Vi är självkritiska och ser nu över hur vi ska förbättra våra rutiner. Vi behöver utveckla vår verksamhet i takt med att samhället utvecklas.

För att unga ska känna sig mer inkluderade i samhället behövs bland annat ett starkt civilsamhälle. För att det ska finnas behöver det, som det ser ut just nu, finnas möjlighet till statsbidrag. Det är en viktig uppgift för oss att göra det bästa jobb vi kan framöver med att fördela bidrag.

Lena Nyberg