Hållbarhet i fokus på Hästekasen Gård

Hästekasen Gård beskriver sig som ett odlingskollektiv, en förening och ett lantbruk. Föreningen bildades år 2010 och numera har gården över 300 besökare per år - kursdeltagare och volontärer som kommer till gården för att lära sig om natur, ekosystem, småskalig odling och naturligt byggande. 

Volontärerna kommer från hela EU, samt Egypten, Turkiet och Ukraina. Cirka 30–40 av dem återkommer mer än två gånger och intar någon form av ledarroll. Föreningen tar även emot enstaka svenska volontärer, berättar projektledare Sebastian Näslund.

- Det finns många projekt i städer, men för de som vill komma nära naturen och dessutom är intresserade av praktiska aktiviteter, äventyr och mycket frihet och utmaningar, så finns det inte så stort utbud. Det här kan Hästekasen erbjuda. Det är bara att höra av sig. För motiverade individer fixar vi ett projekt, säger Sebastian. 

En del av volontärerna stannar en längre tid, cirka 6 månader, men det senaste året har gården haft ett uppehåll med de så kallade långa volontärerna och enbart haft volontärer som stannat en månad åt gången.

Resan blev en del av upplevelsen

En av volontärerna är David Ludat från Tyskland. Han valde dessutom att tänka hållbart hela vägen till Hästekasen och bestämde sig för att ta sig dit med tåg. 

För honom blev resan en del av upplevelsen och något som han varmt rekommenderar. Han delar med sig av erfarenheten:

Resedagbok av David Ludat: "En fantastisk upplevelse"

Min resa till Hästekasen med tåg började en kall natt, klockan 01.00 vid centralstationen i Koblenz, Tyskland.

Jag hade en stor och en liten ryggsäck som bagage, och jag tog ett ICE-tåg norrut till Hamburg. Efter en liten försening (tyskar vet vad jag talar om), så började en lång men överlag avkopplande tågresa (trots att jag inte fick mycket sömn den natten). Alla som gjort en tågresa över natten förstår vad jag menar när jag talar om glädjen då natten och dess fönsterreflektioner avtog och solen gick upp nära Bremen.

När jag anlände till Hamburg Centralstation klockan 7 på morgonen, måste jag vänta i nästan 2 timmar, så jag vandrade omkring lite och åt frukost i ett litet kafé.

Jag trodde jag anlände tidigt till det lilla danska tåget som skulle ta mig till Köpenhamn. Men där var redan många personer och nästan varje plats var reserverad, så jag hittade (tacksamt) en klappstol nära dörren.

Många andra blev tvungna att sitta på golvet, så fullt var tåget. Jag träffade också några personer från Frankrike och Italien som var på interrail. Tåget påbörjade sin 5-timmars resa till Köpenhamn genom det vackra danska landskapet (vi körde ett varv kring Danmark eftersom det inte längre finns tåg på färjan Fehmarn-Puttgarden), men det blev inte mindre fullt eftersom de flesta reste till Köpenhamn.

Trots att det tog lång tid, så fanns det några höjdpunkter, som Storebæltsbroen. Men jag var lättad när vi kom ner från den och vi bytte till ett svenskt X2-tåg och körde över den spektakulära Öresundsbron till Malmö, där jag anlände klockan 15.00.

Resten av eftermiddagen var jag i Malmö och upptäckte några av skillnaderna mellan Sverige och Tyskland – i Sverige använder man inga pengar och det finns cykelvägar överallt i staden!

Nästa dag åkte jag från centralstationen Malmö C med ett svenskt tåg (denna gång det nyare X55) till Göteborg. Jag var lättad över att jag var tvungen att boka en plats i den här riktningen. Landskapet utanför fönstret under den här rutten förändrades mycket mellan kust och fält.

När jag anlände till Göteborg så måste jag vänta igen innan jag tog bussen till Bokenäs skola, som är busstationen nära Hästekasen.

Överlag så var det en fantastisk upplevelse att resa så länge med tåg och jag rekommenderar det verkligen, även om det tar mer tid – det är bättre om du ger det den tid det tar.

(Texten är översatt från engelska till svenska av MUCF.)