Civilsamhället växlar upp under pandemin
I april 2021 fördelade MUCF ett coronabidrag till civilsamhället i en andra omgång. 58 miljoner kronor fördelades till 18 organisationer.
Journalisten Sara Nkwe Assarsson och filmaren Lars Dareberg besökte i september organisationerna Talita och Convictus på uppdrag av MUCF.
Talita hjälper kvinnor ut ur prostitution, pornografi och människohandel för sexuella ändamål och in i ett fungerande liv.
Convictus arbetar med personer i hemlöshet och beroendetillstånd, personer i riskzon för detta eller på väg ur en sådan situation.
I filmer och artiklar visar vi nu hur regeringens satsning på att ge bidrag till de som stöttar de som är allra mest utsatta gjort att civilsamhället kunnat öka sina insatser under pandemin.
Talita - tar vid där vägen tar slut
Länk till syntolkad film om Talita.
Amina hade suttit inlåst på ett hotellrum i en vecka när hon äntligen vågade slå numret till Talita. Efter månader av förnedring, våld och hot hade hon bestämt sig för att aldrig mer låta en sexköpare våldföra sig på henne. Men hur skulle hon klara sig utan inkomst och bostad, i ett land där hon inte kände någon? Med darrande händer lyfte hon luren och slog numret som stod på lappen hon fått av den vänliga polismannen. Ett dygn senare klev hon av tåget i Stockholm – och tog de första stegen mot ett nytt liv.
Höstsolen letar sig in genom fönstren på den gula patriciervillan i Gamla Enskede. Amina slår sig ner i en soffa och berättar om flykten från Nordafrika, året som eskort i Sverige och det som till slut blev räddningen från ett destruktivt liv.
− Jag var fast i en ond cirkel. Utan uppehållstillstånd eller någonstans att bo hade jag inget annat val än att gå med på att träffa männen. Kvinnan jag jobbade för skickade mig hela tiden till nya kunder. En kväll blev jag våldtagen, säger hon.
Ett år har gått sedan Amina, som egentligen heter något annat, kom till ett av organisationen Talitas skyddade boenden. Här har hon fått samtalsterapi, stöd och hjälp att söka en utbildning. Hon berättar att hon fått lära sig att leva med begränsade resurser efter ett liv omgett av lyx, och att lockelsen att falla tillbaka till eskortlivet ibland är svårt att stå emot.
− Kvällen då jag blev brutalt våldtagen var det en polis som gav mig numret till Talita. Han räckte mig ett visitkort och sa ”Ring det här numret om du vill komma bort från det här livet.” Först vågade jag inte, men nu känner jag att jag är på väg mot ett normalt liv, säger Amina.
Talita hjälper främst unga kvinnor som har hamnat i prostitution att ta de första stegen mot ett självständigt liv. Tanken är att de genom vårt två-åriga rehabiliteringsprogram ska få bearbeta sina trauman, återfinna styrkan och få verktyg att ta hand om sig själv, berättar Anna Sander som grundade Talita för mer än tjugo år sedan.
− Tyvärr märkte vi att kvinnor som vi hjälpte för flera år sedan riskerar att hamna i prostitution igen under coronapandemin. Många enklare jobb, som frukostservering och hotellstädning, har försvunnit och en stor grupp kvinnor har svårt att överleva, säger hon.
− Jag minns ett samtal jag fick från en kvinna som var livrädd för att hon skulle behöva sälja sin kropp igen.
Ett ekonomiskt bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har gjort det möjligt för Talita att ge fortsatt ekonomiskt stöd till kvinnor, transpersoner och en del män, som riskerar att falla tillbaka i prostitution.
− Det är inte så att prostitution har försvunnit under pandemin snarare tvärtom, fler kvinnor har kontaktat oss än vanligt. När vi började för tjugo år sedan var det nästan bara svenska kvinnor som sökte sig till oss, men nu träffar vi kvinnor från många olika länder. Vi ser att människohandeln ökar och vi märker också att kvinnorna utsätts för allt grövre våld, säger Anna Sander.
Tillsammans har hon och medgrundaren Josephine Appelqvist byggt upp ett program för att hjälpa unga kvinnor till ett liv utan prostitution. Vägen dit är ofta snårig, menar Anna Sander.
− Är kvinnorna motiverade går det ofta väldigt bra för dem. Ibland kan det ta lite tid innan de vågar kontaktar oss. Det händer att polisen hör av sig till oss när det gör ett tillslag, men det är inte alltid kvinnorna är motiverade att bryta med det livet, säger Anna Sander.
För 23-åriga Amina var det en lång resa innan hon vågade ta emot hjälp.
− Jag rymde hemifrån när jag var 16 år och hamnade ensam i Spanien. Kvinnan som lurade mig till Sverige hotade att skicka tillbaka mig till mitt hemland om jag inte gjorde som hon sa. Till slut hade jag inga känslor kvar. Men på Talita tog de emot mig med öppna armar. Nu vågar jag äntligen hoppas på en framtid.
Convictus - förbättrar livet för människor som lever i utsatthet
Länk till syntolkad film om Convictus.
Hur hanterar man rådet att stanna hemma när man inte har ett hem? När bibliotek, kyrkor och andra offentliga platser stänger, finns få platser att ta vägen. För människor som redan står långt utanför samhället har stängda dörrar och social distansering slagit extra hårt.
Travar av smörgåsar lastas på cykelvagnarna som står parkerade utanför Convictus lokaler på Magnus Ladulåsgatan i Stockholm. Strax före klockan tio på förmiddagen trampar teamet i väg för att dela ut matpaketen till några av de omkring 3 000 människor som lever på gatan i Stockholm.
– När pandemin slog till blev vi tvungna att ställa om organisationen för att kunna fortsätta möta vår gästgrupp. De som har en beroendeproblematik och samtidigt lever i hemlöshet har ofta svåra hinder att ta sig någonstans. Därför är det jätteviktigt att vi har möjlighet att komma ut och möta dem på platser där de får sina behov tillgodosedda, berättar Charlotta Tingshammar som är utvecklingsansvarig på Convictus.
Uppsökarverksamheten sker vanligtvis i väntrum och andra platser där Convictus målgrupp håller till. När många drop in-verksamheter tvingades stänga fick de snabbt tänka om för att kunna fortsätta möta några av samhällets mest utsatta människor. Lösningen blev ett mobilt cykelteam, en satsning de vågat utöka tack vare ett ekonomiskt bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Stödet har även gjort det möjligt för Convictus att bemanna sitt uppsökarteam med ytterligare tre tjänster och förlänga sina öppettider så att så många så möjligt har kunnat få stöd under pandemin.
Varje dag möter cykelteamet i snitt lite drygt hundra människor bara på Södermalm. Ett mål mat i magen kan vara avgörande, förklarar Charlotta Tingshammar.
– Vissa är fysiskt dränerade för att de inte fått någon näring i sig på flera dagar. När du får mat i magen går stressen ner, du kan tänka klarare och tar smartare beslut. Man kan också ta emot information på ett annat sätt än om man är tokhungrig. Det gäller för alla människor men i synnerhet vår målgrupp, säger hon.
Convictus startade som en kamratförening och i dag driver organisationen fritids- och kulturverksamhet, natthärbärge och ett hälsocenter. Varje dag kommer omkring 350 besökare till någon av Convictus verksamheter i Stockholm. Verksamhetschefen Maria Dahlstedt beskriver organisationen som fogen i samhällets kakelplatta, där gästerna kan få hjälp med myndighetskontakter, låna en telefon eller skaffa bank-id.
– Gästgruppen vi jobbar med befinner sig ganska långt ner på Maslows behovstrappa*. Många har komplexa utmaningar – ekonomiska, emotionella, medicinska – som hopar sig och blir till oöverstigliga problem. Att fylla i papper eller förstå och tolka information i en kallelse kan vara väldigt svårt, säger hon.
När resten av samhället stängde ner var Convictus en av få organisationer som höll dörrarna öppna – även om de var tvungen att förhålla sig till restriktionerna.
– Vi sorterar inte människor i dörren, men när vi bara får ta in begränsat antal i lokalen har vi varit tvungna att prioritera. Det har varit enormt utmanande, säger Maria Dahlstedt när vi träffas på hälsocentret på Magnus Ladulåsgatan i Stockholm.
Hälsocentret har hållit öppet under pandemin, även om vissa verksamheter har ställt in under kortare perioder. Att kunna erbjuda en plats där gästgruppen kan komma in och få en kopp kaffe har varit oerhört betydelsefullt, berättar Maria Dahlstedt.
Stigmatiseringen av människor som lever på gatan har ökat under pandemin, berättar hon. Rädslan för smitta har spätt på fördomar och gjort en redan utsatt grupp än mer drabbad. Charlotta Tingshammar om en kvinna som kom in till Convictus alldeles uppriven.
– Hon berättade att hon hade gått in på ett kafé för att tvätta av sig inne på toaletten. När hon gick ut hade hon hört några gäster säga: ”Men släpper de in sådana där människor?” I det läget kände jag att det rådet att hålla avstånd inte var det bästa. Ibland är en kram det viktigaste man kan ge en annan människa.
* Maslows behovstrappa utgör en hierarki eller en trappa av olika behov – fysiska behov, trygghetsbehov, gemenskapsbehov, behov av uppskattning och till sist behov av självförverkligande. Flera behov kan vara väckta samtidigt, men modellen säger att människor prioriterar och måste tillfredsställa de mest grundläggande och fysiska behoven innan behov på nästa nivå blir aktuellt.
Vill du veta mer om vad civilsamhället gjort med hjälp av bidraget för socialt särskilt utsatta?
I maj 2020 presenterade Kultur- och demokratiminister Amanda Lind regeringens satsning för samhällets mest utsatta under coronapandemin. Detta var den första av tre omgångar statsbidrag som MUCF fått i uppdrag att fördela till insatser för människor i socialt särskilt utsatta situationer under coronapandemin.